charlyene against the world

Efter skev sömn och märkliga drömmar (som involverade att jag ställde mig och skrek på en klippa vid Saltholmen) släpade jag mig upp ur sängen efterbäng på Atarax och Propavan. Och stressade iväg för att träffa psykiatriker A. Väl där får jag en chock då hon vill skicka mig vidare till PMH, dvs psykiatrienheten på Hisingen, där jag bor. Nice, tänker jag, eftersom mitt förtroende för A har stadigt dalat. Så får vi se när jag blir kallad dit.

Annars inte mycket nytt. Känslan av ostadighet har ständigt ökat. Igår fick den mig att kräkas. Jag hoppas att det blir bättre idag.