En resa som kändes bra, trots dåliga inslag

Det senaste dygnet har jag sovit 15 timmar. Det har varit jävligt gött, men det har också gett mig en svag huvudvärk.

Men, men... Idag är det 10 grader varmt och sol. Om jag har tur kommer jag att ha tillräcklig ork att ta mig hemifrån. Ut i solen, ut i värmen, ut från en lägenhet som bara känns som om den trycker på mig.

Malmö-resan var riktigt kul, iaf till stora delar. Det började med att en tågresa ner, och jag älskar att åka tåg. Bara sitta och läsa, låta tankarna flyta, inte oroa sig, inte behöva vara hemma där alla måsten finns. Så möttes jag och Tildus upp i Skånes största stad, gick till ett litet ställe och tog några öl tillsammans med några av Matildas kompisar. Som vanligt satt jag mest tyst. Jag har svårt för människor i grupp, men det betyder inte att jag tycker det är tråkigt. Jag gillar bara att studera andra.

Så gick vi vidare till KB, drack en cider och såg ett av världens bästa band (Tiger Army) göra en ganska dålig spelning. De spelade dock Santa Carla Twilight, vilket är min absoluta TA-favvolåt, så jag var glad ändå. Tyvärr var ljudet dåligt och spelningen alltför kort. Men okej. Allt kan inte vara perfekt. De hade med sig någon snubbe som spelade steel-slide, så jag fick höra In the orchard live. Och bara det var faktiskt värt resan ner.

En cider till, och sedan tåg till den lilla hålan där Tildus morsa bor. Tyvärr vaknade Tildus son och var SKITSUR. Han skrek i två timmar, inget hjälpte. Tillsist fick vi ett par timmars sömn innan han började skrika igen. Jag var skittrött och kände mig hjälplös. Tildus var skittrött och kände sig hjälplös, och anklagade sig själv för att hon hade lämnat sin son under kvällen.

Han somnade om vid halv nio. Jag fick en halvtimmes sömn till innan jag var tvungen att gå upp och ta mig till tåget som skulle föra mig hem igen. Tågresan var från helvetet. Det var så fullt med folk att det endast fanns ståplats, och det fanns ingenstans att hålla sig i. Dessutom hade hörlurarna till min mp3-spelare gått sönder, så jag hade ingen musik och var tvungen att spendera halva resan med att försöka att inte ramla. Sedan fick jag en sittplats, som jag blev bortkörd från då det kom på en rullstol. Jag var inte alls glad. Men hem kom jag. och slocknade, krasch bom bang, i min säng och sov till åtta.

Sedan ringde Frugan och väckte mig. Med benzoavtändning i kroppen var hon jävligt rastlös. Så vi gick på promenad. och diskuterade att moral faktiskt inte är något dåligt. Och att vi bort inpränta mer moral i alla vänstermänniskor som säger "almost anything goes". Så gick jag hem, sov och vaknade nyss. Och kräktes. Jävla skit.

Jag har skrivit en lista på vad jag skall göra idag. Städa ligger högt på den listan. Sedan får vi se. Det är svårt att tänka när det första som kommer upp i ens huvud när man vaknar är: "idag kommer jag att dö". Well, well... Jag har tänkt så förr, och jag är fortfarande här, eller hur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0