Äntligen lite vila

Igår var en spännande dag. Påbörjade ett självmordförsök men fegade ur. Det hela slutade med två små skärsår och en hand som haqr tappat känseln till hälften pga för lång tid i isvatten. Åkte sedan till psykakuten med Frugan i släptåg och diskuterade inläggning med en mycket trevlig läkare. Men eftersom det bara fanns lediga platser på psykosavdelningen tackade jag nej. Fick dock ännu en medicin att proppa i mig. Antalet uppgår nu sammanlagt till 6: Sertralin, Seroquel, Zolpidem, Propavan, Atarax och nu senast Lyrica. Well, well. Tog en av de sistnämnda vid 10-tiden igår kväll, och efter bara en halvtimme kände jag mig lugn och på något underligt sätt stabil. Så jag lade mig och läste för första gången på ett par månader. Inte för att det blev en lång läsning, men jag tog mig igenom 20 sidor, vilket är MYCKET mer än jag har orkat det senaste halvåret. Och efter ca en timme kände jag: "Nu är jag trött. Nu skall jag sova." Vilket jag också gjorde. 13 timmar sov jag, och vaknade endast en gång under natten. Och jag hade dessutom nästan inga mardrömmar alls. Det kändes helt underbart.

När jag slutligen tog mig ur sömnens varma hand slog jag på mobilen och lyssnade av ett meddelande från E, som tyckte att jag skulle dra in till stan. Vilket jag också gjorde. Vi gick och åt lunch (eller ja, frukost för mig), sedan tog vi en promenad i det hyfsade vädret. Umgänget avslutades med ännu en fika och en gångstund ner till Brunnsparken. E är guld värd. Hon är en av de trevligaste, roligaste, mest omtänksamma personer jag känner. Detta i kombination med att hon är ärlig gör henne till en av de bästa vänner jag någonsin har haft.

Vad jag skall göra med resten av min dag är ännu inte bestämt. Städa lite kanske. Det kan liksom behövas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0