Den första frosten
Jag vaknar två timmar efter att jag hade planerat att ta mig ur sängen. Klockradion står på, men det har jag sovit mig igenom. Mobilens alarm har jag stängt av i sömnen. Jag kurar ihop mig under täcket och vill verkligen inte gå upp, men klockan är åtta och min tvättid har börjat för längesedan.
Så jag hasar mig upp, drar på mig morgonrocken och kravlar mig ut på balkongen för den första av dagens många cigaretter. Och upptäcker att det är frost ute!
Väl inne igen kollar jag termometern - 0.7 grader ute! Inte undra på att det var kallt i mitt sovrum, jag som sover med balkongdörren öppen. Slänger på mig några kläder och hasar mig ner med tvätten till tvättstugan. Jag längtar efter kaffe.
Det är märkligt hur mitt kaffeintag har mångfaldigats efter att jag påbörjade sociologin. Men det är nog mer en vanesak är något annat.
Väl uppe igen sätter jag mig vid datorn och söker kurser inför våren, känner paniken stiga, ignorerar den, trycker ner den så långt jag bara kan, för jag orkar inte med den. Orkar inte, orkar inte, orkar inte. Tittar ut på de höstgula löven på björkarna utanför fönstret och tänker "det kanske ordnar sig ändå".
Så jag hasar mig upp, drar på mig morgonrocken och kravlar mig ut på balkongen för den första av dagens många cigaretter. Och upptäcker att det är frost ute!
Väl inne igen kollar jag termometern - 0.7 grader ute! Inte undra på att det var kallt i mitt sovrum, jag som sover med balkongdörren öppen. Slänger på mig några kläder och hasar mig ner med tvätten till tvättstugan. Jag längtar efter kaffe.
Det är märkligt hur mitt kaffeintag har mångfaldigats efter att jag påbörjade sociologin. Men det är nog mer en vanesak är något annat.
Väl uppe igen sätter jag mig vid datorn och söker kurser inför våren, känner paniken stiga, ignorerar den, trycker ner den så långt jag bara kan, för jag orkar inte med den. Orkar inte, orkar inte, orkar inte. Tittar ut på de höstgula löven på björkarna utanför fönstret och tänker "det kanske ordnar sig ändå".
Kommentarer
Trackback
