Dags att fira
Jag firar i stort sett inga högtider. Möjligtvis att jag åker hem till föräldrarna och äter middag runt jul, men det är i stort sett allt. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så... Jag firar heller inte födelsedagar eller liknande. Men det gör att man ställer sig lite utanför. Det tycks så himla viktigt för människor att skapa planer kring jul och midsommar, och om man inte firar så tycker människor att man är lite konstig. Det kan jag leva med. Tråkigare är att det inte finns ett skit att göra om man inte firar dessa högtider... Vad gör man på jul om man inte är med familjen? Åker utomlands för massor av pengar? Inte jag inte...
Men kanske borde man fira några högtider. Kanske är det bra för sammanhållningen i familjen. Kanske vi borde börja fira Halloween. Och nu menar jag INTE Halloween som i alla amerikanska filmer med "trick or treat" eller annat tjafs...
Men tänk på saken: Halloween är egentligen dagen när man firar döda själar. Dagen när landet bortom detta liv och vår levand plats sägs vara som närmast varandra. Personligen tror jag ju inte på liv efter döden, så det låter som smörja i mina öron... Men att fira de döda kan ju ändå inte vara fel: Minnas dem och hylla deras liv om man tyckte om dem.
Så varför inte? Jag tror att jag skall tända ett ljus för min mormor ikväll. Hon var en stark kvinna, som visserligen var lite för konservativ för min smak, men som ändå stod upp för vad hon trodde på. Och jag saknar henne... Det är tio år sedan hon dog (eller möjligtvis elva, jag minns faktiskt inte exakt), och jag kan fortfarande se henne framför mig. Rynkandes på näsan åt min tuppkam eller kramandes mig medan hon viskar i mitt öra att hon har köpt kakor till mig och min syster. Hon är värd att minnas. Och att firas.
Men kanske borde man fira några högtider. Kanske är det bra för sammanhållningen i familjen. Kanske vi borde börja fira Halloween. Och nu menar jag INTE Halloween som i alla amerikanska filmer med "trick or treat" eller annat tjafs...
Men tänk på saken: Halloween är egentligen dagen när man firar döda själar. Dagen när landet bortom detta liv och vår levand plats sägs vara som närmast varandra. Personligen tror jag ju inte på liv efter döden, så det låter som smörja i mina öron... Men att fira de döda kan ju ändå inte vara fel: Minnas dem och hylla deras liv om man tyckte om dem.
Så varför inte? Jag tror att jag skall tända ett ljus för min mormor ikväll. Hon var en stark kvinna, som visserligen var lite för konservativ för min smak, men som ändå stod upp för vad hon trodde på. Och jag saknar henne... Det är tio år sedan hon dog (eller möjligtvis elva, jag minns faktiskt inte exakt), och jag kan fortfarande se henne framför mig. Rynkandes på näsan åt min tuppkam eller kramandes mig medan hon viskar i mitt öra att hon har köpt kakor till mig och min syster. Hon är värd att minnas. Och att firas.
Kommentarer
Trackback
