Oönskad
Det är nästan ofrånkomligt att man stöter på dåliga böcker. Och nu menar jag inte böcker som är lite tråkiga, utan böcker som är riktigt, riktigt dåliga - så dåliga att man inte vill läsa ut dem. Man vill helst inte se dem igen.
Varför dessa böcker är dåliga kan bero på flera saker. Ibland är de dåligt skrivna rent språkligt (de kan tex har en grammatik som man inte alls kan förstå), ibland är de dåligt skrivna rent uppläggsmässigt (många onödiga upprepningar eller uppradningar, eller har en disposition som gör att man inte kan följa argumenten), ibland handlar om saker som författaren inte själv förstår, ibland kan ämnet också vara så dåligt valt att ingen vill läsa om det (iaf inte jag).
Det finns en miljon fler anledningar till att en bok är dålig, ofta är det en subjektiv känsla av "dålighet" som infinner sig relativt snart in i boken. Jag har som vana att lägga undan en bok om jag inte tycker om den efter 50 sidor. Och jag försöker alltid läsa en bok minst två gånger, mycket pga att det kan vara så att jag inte gillar eller inte förstår boken just då, men att jag kommer att göra det vid ett senare tillfälle.
Men jag har några böcker i min bokhylla som jag verkligen har gett chans efter chans, och som ändå framstår som riktigt usla. Ett exempel (ett klassiskt sådant) är Bibeln. Världens tråkigaste bok, mycket pga att den envisas med att radda upp släkttavla efter släkttavla. Dock måste tilläggas att vissa delar är mycket intressanta, speciellt Apokryperna (som tekniskt sett inte är en del av Bibeln).
Ett annat exempel är Johan Norbergs Till Världskapitalismens försvar. Det är inte så, som man kanske skulle kunna tro, att en bok automatiskt är dålig bara för att jag inte håller med om dess (läs: författarens) åsikter. Men alla böcker som tar upp åsikter, oavsett om jag håller med eller ej, måste ha argument som är väl underbyggda och som följer på varandra någorlunda logiskt. Man kan tex inte undvika att redogöra för "fakta" som får ens teori att inte hålla. Detta gör Johan Norberg. Hans bok är så insnöad i sina egna argument att den vägrar att se världen genom några andra glasögon, och han blundar så hårt han bara kan när det finns saker som motsäger hans trosatser.
Ett tredje (och sista) exempel är de två böcker av Fjodor Dostojevskij som jag äger (Brott och Straff samt Onda Andar). Jag har sällan läst så långtråkiga berättelser som dessa.
Frågan är nu: Om man är en boksamlare som jag; vad gör man med dessa böcker? Skall jag spara dem bara därför att de är böcker, och därmed av ett visst värde för mig? Eller skall jag göra mig av med dem och sätta upp dem på "svarta listan" så att jag aldrig får för mig att försöka läsa dem igen?
Att göra mig av med oönskade böcker är (för mig) att göra mig av med oönskade barn. Det finns egentligen inte någon bra lösning. Kanske jag helt enkelt borde stoppa dem i en låda och ställa dem där de inte syns, så att jag slipper skämmas för dem...
Varför dessa böcker är dåliga kan bero på flera saker. Ibland är de dåligt skrivna rent språkligt (de kan tex har en grammatik som man inte alls kan förstå), ibland är de dåligt skrivna rent uppläggsmässigt (många onödiga upprepningar eller uppradningar, eller har en disposition som gör att man inte kan följa argumenten), ibland handlar om saker som författaren inte själv förstår, ibland kan ämnet också vara så dåligt valt att ingen vill läsa om det (iaf inte jag).
Det finns en miljon fler anledningar till att en bok är dålig, ofta är det en subjektiv känsla av "dålighet" som infinner sig relativt snart in i boken. Jag har som vana att lägga undan en bok om jag inte tycker om den efter 50 sidor. Och jag försöker alltid läsa en bok minst två gånger, mycket pga att det kan vara så att jag inte gillar eller inte förstår boken just då, men att jag kommer att göra det vid ett senare tillfälle.
Men jag har några böcker i min bokhylla som jag verkligen har gett chans efter chans, och som ändå framstår som riktigt usla. Ett exempel (ett klassiskt sådant) är Bibeln. Världens tråkigaste bok, mycket pga att den envisas med att radda upp släkttavla efter släkttavla. Dock måste tilläggas att vissa delar är mycket intressanta, speciellt Apokryperna (som tekniskt sett inte är en del av Bibeln).
Ett annat exempel är Johan Norbergs Till Världskapitalismens försvar. Det är inte så, som man kanske skulle kunna tro, att en bok automatiskt är dålig bara för att jag inte håller med om dess (läs: författarens) åsikter. Men alla böcker som tar upp åsikter, oavsett om jag håller med eller ej, måste ha argument som är väl underbyggda och som följer på varandra någorlunda logiskt. Man kan tex inte undvika att redogöra för "fakta" som får ens teori att inte hålla. Detta gör Johan Norberg. Hans bok är så insnöad i sina egna argument att den vägrar att se världen genom några andra glasögon, och han blundar så hårt han bara kan när det finns saker som motsäger hans trosatser.
Ett tredje (och sista) exempel är de två böcker av Fjodor Dostojevskij som jag äger (Brott och Straff samt Onda Andar). Jag har sällan läst så långtråkiga berättelser som dessa.
Frågan är nu: Om man är en boksamlare som jag; vad gör man med dessa böcker? Skall jag spara dem bara därför att de är böcker, och därmed av ett visst värde för mig? Eller skall jag göra mig av med dem och sätta upp dem på "svarta listan" så att jag aldrig får för mig att försöka läsa dem igen?
Att göra mig av med oönskade böcker är (för mig) att göra mig av med oönskade barn. Det finns egentligen inte någon bra lösning. Kanske jag helt enkelt borde stoppa dem i en låda och ställa dem där de inte syns, så att jag slipper skämmas för dem...
Kommentarer
Trackback
