Framåt marsch!
Har idag varit på 3-timmars promenad med Frugan. Det var mycket trevligt, vädret var fint (om ändock något varmt) och vi gick på platser jag aldrig förut besökt. I övrigt har inte mycket gjorts. När jag vaknade imorse hade jag svårt att ta mig ur sängen, den var väääääldigt skön. När jag väl tog mig upp hade Frugan sitt lilla snack med mig, om framtiden och lägenheten. (Jag har nu insett att det hela löser sig, oavsett om jag flyttar eller bor kvar.)
Sedan fick jag ett mess från den gamla M. Det var inte kul. Hon beter sig som en skadeskjuten kråka, och jag orkar inte med henne. Trots detta påverkar hon mig. När hon hörde av sig idag kändes det jobbigt. Inte som i "jag har dåligt samvete"-jobbigt, utan snarare "jag orkar inte ha någon som helst kontakt med henne"-jobbigt.
Sedan gick vi på den långa promenaden, och jag åt en glass, vilket är trevligt. När vi kom hem gjorde jag pannkakor, lyssnade på musik och läste lite i den sorgligt dåliga boken "Vi åker till Sverige" av Sune Persson, som handlar om de humanitära vita bussarna under andra världskriget. Den är mestadels dålig för att den är undermåligt uppbyggd.
Så printade jag ut uppsatsen och bestämde mig för att inte bry mig om den mer förrän den skall in imorgon.
Så trots allt har det varit en okej dag. Hade jag haft en dag som denna för ett halvår sedan (eller bara 3 månader sedan) hade jag velat gömma mig under täcket och aldrig mer komma fram. Det känns bra att få insikter om hur mycket bättre jag mår nu än då. Så att man vet att det går framåt liksom...
Sedan fick jag ett mess från den gamla M. Det var inte kul. Hon beter sig som en skadeskjuten kråka, och jag orkar inte med henne. Trots detta påverkar hon mig. När hon hörde av sig idag kändes det jobbigt. Inte som i "jag har dåligt samvete"-jobbigt, utan snarare "jag orkar inte ha någon som helst kontakt med henne"-jobbigt.
Sedan gick vi på den långa promenaden, och jag åt en glass, vilket är trevligt. När vi kom hem gjorde jag pannkakor, lyssnade på musik och läste lite i den sorgligt dåliga boken "Vi åker till Sverige" av Sune Persson, som handlar om de humanitära vita bussarna under andra världskriget. Den är mestadels dålig för att den är undermåligt uppbyggd.
Så printade jag ut uppsatsen och bestämde mig för att inte bry mig om den mer förrän den skall in imorgon.
Så trots allt har det varit en okej dag. Hade jag haft en dag som denna för ett halvår sedan (eller bara 3 månader sedan) hade jag velat gömma mig under täcket och aldrig mer komma fram. Det känns bra att få insikter om hur mycket bättre jag mår nu än då. Så att man vet att det går framåt liksom...
Kommentarer
Trackback
