B-sträng

Min B-sträng vägrar att hålla sig sharp. Och jag vet inte varför. De nya strängarna låter annars bra, förutom den där jävla B-strängen. Och jag svär, det handlar inte om minuter innan den fuckar sig, utan sekunder! Och det suger...

Men det känns gött att ha tagit fram den gamla guran igen. Det är ett steg i rätt riktning.

Imorgon är det in till stan som gäller, upp i ottan för att plugga (söndagar är mina pluggdagar), hämta bok och möta Frida på Världskulturmuseet för hundrationde gången känns det som.

But that's the way the cookie crumbles.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0