Pedofiler och yttrandefrihet
Efter att ha försovit mig och därmed missat ett obligatoriskt seminarium sätter jag mig framför datorn för att läsa nyheterna. Och håller på att sätta gröten i halsen!
Läser på DN.se om hur en sajt som tar ställning för predofili skyddas av lagen, då den inte innehåller något olagligt, tex barnpronografi.
Och naturligtivs kan jag inte låta bli att gå in på hemsidan själv, trots att all logik säger att de färre som använder sig av den, desto större är chansen att den försvinner.
Jag tänker inte gå in på vad jag anser om pedofili, hur arg jag blir när de jämför pedofili med homosexualitet eller hur ledsen jag blir när jag läser om hur "kärleken till barn" skall ses som naturlig, oavsett vilket uttryck den tar sig.
Frågan här är istället yttrandefriheten. Skall människor få säga vad de anser? Skall människor få redogöra för sina ståndpunkter i alla lägen? Jag anser ja. Oavsett om det är pedofiler eller Göran Persson. Så länge de inte skadar någon skall de visa på sin åsikt. Men det är inte helt oproblematiskt. Faktum är att ju mer uppmärksammat ett fenomen blir, desto mer normaliserat blir det, och ju mer normaliserat något blir, desto fler ger sig in i det - vad det än handlar om. Det finns säkert ett snoffsigt namn för denna teori, som i vardagslag kallas för "point your finger", dvs uppmärksamma något och fler kommer att använda sig av det, ungefär som reklam.
En hemsida om pedofili kommer därför att göra att pedofili blir mer normaliserat. Och väcker det tillräckligt stor uppmärksamhet kommer också fler att om så inte bli pedofiler, så åtminstone agera ut lustar som de annars skulle förtryckt.
Hur löser man detta dilemma? För det rör inte bara pedofili, utan alkohol(miss)bruk, våld och en hel mängd andra, enligt mig ganska dåliga saker. Jag vet inte. Att förbjuda löser ingenting. Och dessutom - vad händer om man börjar förbjuda vad som finns i människors huvuden???
Läser på DN.se om hur en sajt som tar ställning för predofili skyddas av lagen, då den inte innehåller något olagligt, tex barnpronografi.
Och naturligtivs kan jag inte låta bli att gå in på hemsidan själv, trots att all logik säger att de färre som använder sig av den, desto större är chansen att den försvinner.
Jag tänker inte gå in på vad jag anser om pedofili, hur arg jag blir när de jämför pedofili med homosexualitet eller hur ledsen jag blir när jag läser om hur "kärleken till barn" skall ses som naturlig, oavsett vilket uttryck den tar sig.
Frågan här är istället yttrandefriheten. Skall människor få säga vad de anser? Skall människor få redogöra för sina ståndpunkter i alla lägen? Jag anser ja. Oavsett om det är pedofiler eller Göran Persson. Så länge de inte skadar någon skall de visa på sin åsikt. Men det är inte helt oproblematiskt. Faktum är att ju mer uppmärksammat ett fenomen blir, desto mer normaliserat blir det, och ju mer normaliserat något blir, desto fler ger sig in i det - vad det än handlar om. Det finns säkert ett snoffsigt namn för denna teori, som i vardagslag kallas för "point your finger", dvs uppmärksamma något och fler kommer att använda sig av det, ungefär som reklam.
En hemsida om pedofili kommer därför att göra att pedofili blir mer normaliserat. Och väcker det tillräckligt stor uppmärksamhet kommer också fler att om så inte bli pedofiler, så åtminstone agera ut lustar som de annars skulle förtryckt.
Hur löser man detta dilemma? För det rör inte bara pedofili, utan alkohol(miss)bruk, våld och en hel mängd andra, enligt mig ganska dåliga saker. Jag vet inte. Att förbjuda löser ingenting. Och dessutom - vad händer om man börjar förbjuda vad som finns i människors huvuden???
Kommentarer
Trackback
