Möjligheter

Another day has begun. With laundry. Ibland känns de där 50 m från mig till tvättstugan som väldigt långa. Iaf när man bär på MASSOR av tvätt och det är snorhalt ute. Och lite småkallt.

Men jag klagar ändå inte. För det finns något helhjärtat mysigt med dimman som sveper över frusna vattenpölar och asfalt som glittrar i gatlyktornas sken. Det är som att gå ut i en trollsk värld där allting är möjligt, mitt eget Narnia, fast utan några lejon.

Varför känns det alltid som allt saker är mycket mer möjliga att genomföra om man har gått upp tidigt på morgonen? Fastän man är jättetrött, och fastän jag har ett inte alls roligt morgonhumör, känns det som om dagen har inletts på ett mycket mer positivt sätt än om jag hade struntat i klockan och sovit till 10. Dagen blir ju inte längre per se, eller hur? Jag är vaken lika många timmar.

Och hur kommer det sig att jag egentligen föredrar dimma framför sol? Jag förstår mig inte på mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0