Hyfsat bra!

Jag har nu två nätter i rad lyckats sova utan Atarax. Det kanske inte låter som mycket, men det är ett stort framsteg för mig. Jag mår hyfsat. Jag hade en svacka, en ganska djup sådan, efter att jag och M hade varit på Kelly's, men jag räknar bara den som ett snedsteg, inget stort att bry sig om.

Jag vet inte varför jag mår bättre. Kanske är det för att jag har börjat gå ner i vikt (1 kg so far på 11 dagar), kanske är det för att det är ett nytt år (lägga det gamla bakom sig och se framåt mot nya möjligheter), kanske är det för att jag gör något som bara är för mig varje dag (köpa den där tröjan som jag har sneglat på så länge, ta ett bad med skummande badsalt, måla mina naglar, som faktiskt har vuxit ut en bit, i underliga färger...). Jag vet inte. Jag vet bara att det känns som om det är påväg att vända. Jag vet inte hur länge det varar, men jag skall göra allt för att inte sjunka för djupt igen.

Trots detta har jag bokat en ny tid hos läkaren. Jag vet med mig, av tidigare erfarenheter, att om jag inte tar tag i det här på djupet, på riktigt allvar, så kommer jag förr eller senare att blir deprimerad igen, oavsett hur bra mitt liv än är. Det är inte yttre omständigheter som gör mig deprimerad, även om de kan göra det värre, utan det är de inre.

Så... Om jag bara kan få ordning på skolan så skall det nog fixa sig. Jag har pluggat lite idag. Skrivit en del som jag skall lämna in på måndag, läst lite som jag har kommit efter med. Jag är inte så långt framme som jag borde vara eller vill vara, men ändock i rätt riktning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0