charlyene against the world

Ibland blir jag så trött på människor. Detta händer oftast när jag tvättar och någon kärring kommer in och skäller ut mig för att jag inte har torkat av maskinerna, trots att jag faktiskt inte är klar ännu... Det händer också när samma kärring skäller ut den underbara kvinnan som bor i samma hus som jag för att denna underbara kvinna är två minuter sen till att ta ut sin tvätt ur tumlaren, och trots att surkärringen inte ens skall använda det tvättrummet. Behöver jag tillägga att den underbara kvinnan är svart?

Jag blir också trött på människor som slänger sig på spårvagnssätet bredvid mitt, så att de klämmer mitt ben.
Jag blir trött på mitt hår för att jag måste använda plattång för att de skall se någorlunda okej ut (halvlockigt hår med stora tendenser till trassel).
Jag är trött på vår nuvarande regering, men det är ingen nyhet.

Jag blir extra trött på alla människor som inte svarar på sms, även när man ställer en fråga.
Jag blir trött på mig själv för att jag inte orkar ta mig ur sängen när jag skall.
Jag blir trött på mig själv när jag inte går till skolan, trots att föreläsningarna inte säger något viktigt.

Jag blir trött på läkare som ständigt tror att jag ljuger.
Jag blir trött på min fru som ständigt klagar. (Fast det gör ju jag med, så varför bryr jag mig?)

Jag är nog en jävla misantrop. Jag önskar bara att jag kunde gå all-in och sluta ha något hopp alls om mänskligheten.