charlyene against the world

Igår köpte jag det första plagget till min manlighet. Jag vägrar kalla det att jag skall klä ut mig, för då känns det som om jag skall föreställa mig vara något som jag inte är. Och trots att jag verkar vara kvinna i andras ögon är jag även man (och något annat) i mina egna.

Men jag köpte baggy-pants (nästan ett måste för att dölja de breda höfterna och låren), och funderar sakta men säkert på skor... Hur många storlekar större kan man ha och ändå kunna gå? Jag vill ju inte att mina fötter skall se för små ut, och med en storlek på 37 är det svårt att hitta "killskor".

Och jag, som trots allt är historiker into the bones, funderar lite på det där: om jag hade varit född säg ca 1600 på ett litet torp, hade jag känt att något vore fel? Förmodligen inte. Jag är konstruktivist och till viss del KBT-anhängare. Med andra ord: It's all in my head. Gör det detta fenomen till mindre jobbigt, något som jag bara borde strunta i? Nej. vi lever i en tid med lite friare ramar, lite lösare tyglar. Jag är en produkt av samhället, en produkt av historien och nutiden vävd samman. Och min sociala kontext säger mig att detta är möjligt.

men för att återgå till klädseln är det tuttarna som ger mig mest problem just nu. Hur hårt jag än lindar dem ser de ut som manboobs på sin höjd. Fallande fritt ligger de ju i vanliga fall mellan en C- och D-kupa, vilket gör att de inte är de minsta jag har sett. Hur gör man? Någon som har några tips?