Ute att vara medelklass - ute att vara jag

GP skrev igår om att det är ute att vara medelklass. Jag ställer mig frågan om det någonsin har varit inne. Det beror ju iofs på hur man definierar medelklass. Det är så mycket enklare att definiera vad det inte är, eller hur? För medelklass är nästan per definition ett medelläge mellan det "genuina" (arbetarklassen, proletariatet eller vad man nu vill kalla det) och det "ouppnåeliga" (miljonärerna och miljadärerna, toppskiktet, överklassen eller whatever).

Medelklassen har sedan den "uppfanns" genomgått många förändringar... Från att ha varit en borgarklass, en handelsklass, har den blivit en grå skara av tjänstemän och villa-volvo-vovve... Medelklass idag definieras mer utifrån position och värderingar än utifrån ren ekonomi. Många ur arbetarklassen tjänar lika mycket som de ur medelklassen.

Om akademiker tillhör arbetarklassen är det idag inte självklart att för att man har en akademisk utbildning tjänar man mer än någon som arbetar med kroppen, tex byggarbetare eller vägarbetare. Skillnaderna har nyanserats till den grad när de inte längre spelar någon roll.

Jag i mitt liv defininerat mig som medelklass ända sedan jag fick någon form av klassmedvetande. För mig handlar det mer om ett annat sätt att se världen än de ekonomiska termerna. Det handlar om individualism, akademisk utbildning och ett intresse för världen på ett annat sätt än arbetarklasen. Man läser nyheter för att kunna diskutera dem, inte för att man egentligen bryr sig.

Har jag rätt eller fel? Klasstillhörighet är ändå något subjektivt. Metanarrationerna har nästan spelat ut sin roll, kan jag ju tycka.

Men tydligen är jag jävligt ute. Jag får väl helt enkelt lära mig att leva med det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0