Jag vill nå en illusion

Den nationella identiteten är en illusion, skrivs det på GP:s ledarsidor idag. Argumentet går ungefär såhär: "Utan invandrare skulle Sverige ha varit ingenting, eller iaf inte på långa vägar lika bra." Sant.

Jag tror dock att det finns en poäng i den nationella identiteten, om den omformulerar en smula. En nationell idenititet måste bygga på samhörighet, en smula trygghet och mycket öppenhet, annars blir den exkluderande och det är det sista som fungerar. För rasism fungerar inte, att exkludera människor som bor i samma land som en själv bara för att de inte är som en själv - det fungerar inte. Det skapar bara problem. Och att lösa dessa problem genom att inte välkomna andra människor hit - det fungerar inte heller. Det skapar bara andra problem.

Vem om man inte har en nationell identitet, vad händer då? Utan samhörighet är man lost. Utan samhörighet får vi människor som smiter undan att betala skatt, för de ser inte till det gemensammas bästa. Vi får våld och ett kallare samhälle. Ett samhälle där människovärdet sjunker tills det når botten.

För vad är det annat än samhörighet och en smula trygghet i den egna kulturen (som kan vara inkluderande) som gör att man bryr sig om andra människor än de som man själv känner? De övriga nio miljoner som bor i detta land förutom de som jag själv har valt att kalla vänner. En nationell identitet byggt på samhörighet, inkluderande, empati och en smula trygghet - går det att uppnå? Eller är det bara en illusion?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0