En helt vanlig morgon

Jag vaknar med en känsla av rastlöshet och ångest. Precis som varje morgon. Det knyter sig i magen och tårna drar ihop sig. Jag försöker skjuta bort det, vill inte börja min dag på detta vis, men det är omöjligt.

Inte heller går det att ta sig ur sängen. Istället rullar jag ihop mig till en liten boll och låter ångesten skölja över mig. Varför kämpa, när jag ändå inte kan stå emot?

Efter ett tag är det som om kroppen domnar bort och kvar finns bara tankarna, de som viskar till mig för att de vet att de inte behöver skrika, jag kan ändå inte ignorera dem.

Varför bry dig om att gå upp, du har ändå inget som väntar, säger den första tanken.
Du är meningslös, kompletterar den andra med.
Värdelös.
Du skadar bara alla som är dumma nog att bry sig om dig.
Men oroa dig inte, de bryr sig inte egentligen, de bara låtsas.
Du är en jävla fitta. Om någon visste vad som finns i ditt inre skulle alla vända dig ryggen.
Du är ingenting.


Detta fortgår i ca 10 minuter, de 10 mest helvetiska minuterna av dagen. Sedan ebbar de ut och jag kan döva efterverkningarna med cigg och kaffe.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0