Att bli kontrollerad av en känsla
Sedan någongång i somras har jag slutat att känna saker. Överhuvudtaget. Varför det blev så vet jag inte riktigt, men jag skulle nog säga att det är en process som har pågått under en längre tid. Inte ens ångest har jag kännt, utan allting har varit en jämngrå massa som kallas för mitt liv.
Med Sertralinet kom känslorna. Inte många känslor, men några. Och det är på samma gång väldigt skönt och väldigt skrämmande.
Skönt för att världen har börjat få färg. Det är svårt att förklara skillnaden, men den letargi som har existerat hos min under några månader nu har gjort att världen har försvunnit från mig. Det har inte funnits några känslor, varken bra eller dåliga, och nu är det så skönt att känna något igen! För er som har sett Schindler's list kan jag kanske förklara det såhär: Tänk på den enda scenen i filmen där det finns färg, nämligen den när den lilla flickan vandrar runt i röd kappa. Så har det varit sedan Sertralinet började verka, jag ser en färg. Annars är allt grått. Men en färg är bättre än ingen.
Skrämmande för att det jag känner är rädsla och ångest. Det jag är mest rädd för i mitt liv, det som jag tror ligger till grund för om inte alla så de flesta av mina andra rädslor, är att förlora kontrollen. Det är därför som jag intellektualiserar, för tankar är lättare att kontrollera än känslor.
Så jag skrev en lista, för att få lite perspektiv på saker och ting, på vad jag är rädd för (förutom att förlora kontrollen). Listan innehåller so far 51 punkter, varav några är "multipunkter", dvs att den innehåller flera saker. Tex är jag rädd för vissa djur. Denna punkt innehåller bland annat ormar, spindlar och skorpioner.
Av detta kan jag dra slutsatsen att rädslan kontrollerar mitt liv. Är inte det underligt? Att en känsla kan kontrollera mitt liv så till den grad att jag slutar känna. Istället för att kontrollera (vilket jag helst av allt vill) blir jag kontrollerad. Av en känsla, som säkert i mångt och mycket är irrationell, och som jag inte ens har känt på flera månader. Att upptäcka detta var en märklig insikt...
Med Sertralinet kom känslorna. Inte många känslor, men några. Och det är på samma gång väldigt skönt och väldigt skrämmande.
Skönt för att världen har börjat få färg. Det är svårt att förklara skillnaden, men den letargi som har existerat hos min under några månader nu har gjort att världen har försvunnit från mig. Det har inte funnits några känslor, varken bra eller dåliga, och nu är det så skönt att känna något igen! För er som har sett Schindler's list kan jag kanske förklara det såhär: Tänk på den enda scenen i filmen där det finns färg, nämligen den när den lilla flickan vandrar runt i röd kappa. Så har det varit sedan Sertralinet började verka, jag ser en färg. Annars är allt grått. Men en färg är bättre än ingen.
Skrämmande för att det jag känner är rädsla och ångest. Det jag är mest rädd för i mitt liv, det som jag tror ligger till grund för om inte alla så de flesta av mina andra rädslor, är att förlora kontrollen. Det är därför som jag intellektualiserar, för tankar är lättare att kontrollera än känslor.
Så jag skrev en lista, för att få lite perspektiv på saker och ting, på vad jag är rädd för (förutom att förlora kontrollen). Listan innehåller so far 51 punkter, varav några är "multipunkter", dvs att den innehåller flera saker. Tex är jag rädd för vissa djur. Denna punkt innehåller bland annat ormar, spindlar och skorpioner.
Av detta kan jag dra slutsatsen att rädslan kontrollerar mitt liv. Är inte det underligt? Att en känsla kan kontrollera mitt liv så till den grad att jag slutar känna. Istället för att kontrollera (vilket jag helst av allt vill) blir jag kontrollerad. Av en känsla, som säkert i mångt och mycket är irrationell, och som jag inte ens har känt på flera månader. Att upptäcka detta var en märklig insikt...
Kommentarer
Postat av: lovingnurse
hej! vad händer idag? :D
Trackback
