Stordåden och jag
Jag kommer aldrig att utföra stordåd. Det är bara att erkänna detta faktum. Det är inte det att jag inte är smart. Det är inte det att jag inte har åsikter. Det är bara det att jag inte har drivkraften.
Jag har inte drivkraft nog att genomföra stordåd. För er som tror att stordåd kommer av ögonblick av ingivelse, så vill jag bara påpeka att ni har FEL!!! Stordåd kräver inte bara talang och tur, de kräver hårt arbete. Nelson Mandela satt 27 år i fängelse för att kunna utföra sitt stordåd. Bara som ett exempel.
Och nu vet ni det.
Så jag lunkar vidare i min vardag. Igår inhandlade jag vinterskor och vinterkappa. Idag köpte jag en vetevärmare, åt lunch med min fru och gick hem och tittade på gamla avsnitt av West Wing. Det är något fascinerande över män med makt, eller hur?
Ibland, inte så ofta men från och till, får jag frågan vad jag gillar för killar. Saken är den att det gör jag inte. Jag gillar inte killar. Jag är inte manshatare (även om jag är något radikalfeministisk), jag är inte flata (även om jag önskar att jag vore det ibland och dessutom ser mig som kognitivt bi), men jag gillar inte killar.
Det är klart, det finns några snygga saker som springer runt på stan. Det är klart att jag kan känna mig dragen till dem. Det är klart att jag kan sitta och ha en trevlig diskussion med någon av det manliga könet from time to time. Men jag vill inte ha ett förhållande. No way!
Det skulle vara trevligt att ha någon att krama, I agree. Men jag är idealist. Jag vill ha ett förhållande med någon som jag är kär i. Jag vill ha ett förhållande med någon som känner mig. Jag vill ha ett förhållande med någon som är kär i mig. Och det är nog mest punkt två som bekymrar. Jag är svår att lära känna. Inte svår som att lära känna som i "Hej, jag heter this and that" och "Vad gillar du för bilar?", men svår att komma in under skinnet på.
Jag diskuterar gärna politik. Jag diskuterar gärna det mesta faktiskt. Men att lära känna mig, som i att veta mina styrkor och svagheter. Det tar låååång tid. Och jag är inte speciellt intresserad av att låta någon lära känna mig.
Är jag egocentrisk? Ja. Är jag elitistisk? Ja. Är jag en fucking jävla bitch? Ja. Eller iallafall uppfattas jag så. Jag borde kanske ändra min image?
Så varför är jag på detta vis? Det kan bara en riktigt bra psykolog utröna.
Jag har inte drivkraft nog att genomföra stordåd. För er som tror att stordåd kommer av ögonblick av ingivelse, så vill jag bara påpeka att ni har FEL!!! Stordåd kräver inte bara talang och tur, de kräver hårt arbete. Nelson Mandela satt 27 år i fängelse för att kunna utföra sitt stordåd. Bara som ett exempel.
Och nu vet ni det.
Så jag lunkar vidare i min vardag. Igår inhandlade jag vinterskor och vinterkappa. Idag köpte jag en vetevärmare, åt lunch med min fru och gick hem och tittade på gamla avsnitt av West Wing. Det är något fascinerande över män med makt, eller hur?
Ibland, inte så ofta men från och till, får jag frågan vad jag gillar för killar. Saken är den att det gör jag inte. Jag gillar inte killar. Jag är inte manshatare (även om jag är något radikalfeministisk), jag är inte flata (även om jag önskar att jag vore det ibland och dessutom ser mig som kognitivt bi), men jag gillar inte killar.
Det är klart, det finns några snygga saker som springer runt på stan. Det är klart att jag kan känna mig dragen till dem. Det är klart att jag kan sitta och ha en trevlig diskussion med någon av det manliga könet from time to time. Men jag vill inte ha ett förhållande. No way!
Det skulle vara trevligt att ha någon att krama, I agree. Men jag är idealist. Jag vill ha ett förhållande med någon som jag är kär i. Jag vill ha ett förhållande med någon som känner mig. Jag vill ha ett förhållande med någon som är kär i mig. Och det är nog mest punkt två som bekymrar. Jag är svår att lära känna. Inte svår som att lära känna som i "Hej, jag heter this and that" och "Vad gillar du för bilar?", men svår att komma in under skinnet på.
Jag diskuterar gärna politik. Jag diskuterar gärna det mesta faktiskt. Men att lära känna mig, som i att veta mina styrkor och svagheter. Det tar låååång tid. Och jag är inte speciellt intresserad av att låta någon lära känna mig.
Är jag egocentrisk? Ja. Är jag elitistisk? Ja. Är jag en fucking jävla bitch? Ja. Eller iallafall uppfattas jag så. Jag borde kanske ändra min image?
Så varför är jag på detta vis? Det kan bara en riktigt bra psykolog utröna.
Kommentarer
Trackback
