charlyene against the world

 


Det blåser en storm i mig.
Den sliter ur mina tarmar och virar dem runt min hals.
Den slår mig i magen och skriker åt mig att nu jävlar är det dags.
Jag kan inte vila
längre.
Denna storm, med sina klor och sina vingar,
kommer upp från horisonten varje morgon.
Ibland lite lättare, lite ljusare, lite mjukare.
Ibland lite tyngre, lite svartare, lite hårdare,
men också vackrare.

Jag vaknar av att vinden smeker mina ben
som har irrat sig utanför täcket.
Jag vaknar av att regnet blöter
mitt redan våta ansikte.
Jag vaknar av att blixtarna väcker mina ögon
bakom stängda ögonlock.
Jag vaknar av ljudet.

En ny dag har
börjat.