Orka
Så var det gjort. Tentan är klar och inlämnad, no sweat (eller iaf bara lite sweat). And that's it. Resten av dagen kommer att bestå av att titta på avsnitt av West Wing (vilket är serien för dagen), läsa peter Englunds Förflutenhetens landskap och göra mest ingenting.
Det finns en del saker som jag borde göra. Träna, äta lite bättre, kanske städa lite. Men orka!
Jag borde uttöka mitt ordförråd, jag borde lära mig mer matte. Jag borde lära mig mer saker överhuvudtaget och gärna saker som inte är så självklara för mig.
Men orka!
Varför är jag så jävla lat? Det undrar jag ofta. Jag orkar inte lära mig saker som jag inte är intresserad av om jag inte måste. Jag lägger ner böcker om de inte har intresserat mig efter 50 sidor.
Jag är en quitter! Och det känns faktiskt inte speciellt bra.
Är det så att jag har haft det för lätt för mig i livet? Visst, jag fick inte speciellt bra betyg i nian, men vafan, det spelade ingen roll. Gick gymnasiet ett tag (inga problem att få VG och MVG bara jag visade mig i skolan), gick folkhögskola och fick ett utmärkt i omdöme, inga problem alls förutom lite taskig närvaro. Skrev visserligen inte speciellt bra tentor första under första historiekursen, men det ändrade sig under B- och C-kurserna där jag bara flög igenom allt.
Men jag kan inte lära mig matte, för jag blir förbannad när jag inte förstår. Jag kan inte lära mig fysik, för det bygger på matte. Jag förstår inte det där om nitrater och nitriter och biologi och annat tjafs. Jag är ingen naturvetare. Men jag skulle gärna vilja vara det.
Varför har jag så svårt för att lära mig vissa saker? Eller snarare, varför ger jag upp så fort minsta lilla sak går emot mig?
Jag är nog inte en speciellt bra person. Egentligen.
Det finns en del saker som jag borde göra. Träna, äta lite bättre, kanske städa lite. Men orka!
Jag borde uttöka mitt ordförråd, jag borde lära mig mer matte. Jag borde lära mig mer saker överhuvudtaget och gärna saker som inte är så självklara för mig.
Men orka!
Varför är jag så jävla lat? Det undrar jag ofta. Jag orkar inte lära mig saker som jag inte är intresserad av om jag inte måste. Jag lägger ner böcker om de inte har intresserat mig efter 50 sidor.
Jag är en quitter! Och det känns faktiskt inte speciellt bra.
Är det så att jag har haft det för lätt för mig i livet? Visst, jag fick inte speciellt bra betyg i nian, men vafan, det spelade ingen roll. Gick gymnasiet ett tag (inga problem att få VG och MVG bara jag visade mig i skolan), gick folkhögskola och fick ett utmärkt i omdöme, inga problem alls förutom lite taskig närvaro. Skrev visserligen inte speciellt bra tentor första under första historiekursen, men det ändrade sig under B- och C-kurserna där jag bara flög igenom allt.
Men jag kan inte lära mig matte, för jag blir förbannad när jag inte förstår. Jag kan inte lära mig fysik, för det bygger på matte. Jag förstår inte det där om nitrater och nitriter och biologi och annat tjafs. Jag är ingen naturvetare. Men jag skulle gärna vilja vara det.
Varför har jag så svårt för att lära mig vissa saker? Eller snarare, varför ger jag upp så fort minsta lilla sak går emot mig?
Jag är nog inte en speciellt bra person. Egentligen.
Kommentarer
Trackback
