charlyene against the world

Idag har jag bitit ner mina naglar så långt att det blöder. Detta är ännu ett symptom på min grava förvirring inför världen, antar jag. Klockan närmar sig midnatt och jag kan inte sova. Det är bara så det är. Kanske borde jag försöka ta det med ro och inse hur mycket mer tid jag har på mig att göra en massa saker. Men mer tid ökar stressen och minskar den inte.

Det är lustigt hur det kan vara så. Ju mer tid jag har desto mer känner jag att jag måste göra. Och det som jag känner att jag måste göra tar aldrig slut. Men ändå känner jag mig inte stressad.

Detta är första gången i mitt liv som jag mår dåligt och inte ens har en aning om vad det beror på.