Jag,jag, jag och skrivande
Det finns egentligen bara ett tillfälle när jag kan skriva om det inte är påtvingat. Det är inte när jag mår bra. Det är heller inte när jag mår dåligt. Det är heller inte när jag är på väg att sjunka. Det är när jag är påväg att ta mig upp.
Jag förstår inte riktigt. Häromdagen skrev jag ca 1 sida om vad skrivande egentligen är för mig och varför jag skriver. Men det är inte förrän nu, när jag skrev ett mail till E, som jag fick denna insikt. Varför kan jag inte skriva när jag mår kasst? Det är ju då som jag behöver det som mest.
Kanske beror det på att jag går ner mig för långt. Dödar omvärlden för att överleva en stund till. Men det förklarar inte varför jag inte kan skriva när jag är påväg ner. Går det för snabbt?
Att jag inte kan skriva när jag mår bra, det är inte konstigt. Skrivande är för mig ett sätt att andas ut det svarta. När jag mår bra har jag inte så mycket svart att andas ut.
Jag önskar verkligen att jag förstod mig själv. Att jag kunde få någonslags insikt om att "aha, det är såhär jag fungerar". Kanske det skulle vara bra om jag förstod mina inre behov, mina grundläggande behov, mina begär, mitt hat och typ allt. Men mest mina behov. Jag förstår dem inte och jag vet oftast inte vad de är.
Jag vet en sak iaf, en sak som jag skulle vilja förändra. Jag agerar inte, jag reagerar. Och det stör mig som fan.
Hur skall jag kunna ta över världen på det viset?
Jag förstår inte riktigt. Häromdagen skrev jag ca 1 sida om vad skrivande egentligen är för mig och varför jag skriver. Men det är inte förrän nu, när jag skrev ett mail till E, som jag fick denna insikt. Varför kan jag inte skriva när jag mår kasst? Det är ju då som jag behöver det som mest.
Kanske beror det på att jag går ner mig för långt. Dödar omvärlden för att överleva en stund till. Men det förklarar inte varför jag inte kan skriva när jag är påväg ner. Går det för snabbt?
Att jag inte kan skriva när jag mår bra, det är inte konstigt. Skrivande är för mig ett sätt att andas ut det svarta. När jag mår bra har jag inte så mycket svart att andas ut.
Jag önskar verkligen att jag förstod mig själv. Att jag kunde få någonslags insikt om att "aha, det är såhär jag fungerar". Kanske det skulle vara bra om jag förstod mina inre behov, mina grundläggande behov, mina begär, mitt hat och typ allt. Men mest mina behov. Jag förstår dem inte och jag vet oftast inte vad de är.
Jag vet en sak iaf, en sak som jag skulle vilja förändra. Jag agerar inte, jag reagerar. Och det stör mig som fan.
Hur skall jag kunna ta över världen på det viset?
Kommentarer
Trackback
