Våld nu igen
Första advent. Det känns fan inte som det. Själv sitter jag fortfarande i morgonrocken och dricker te.
Igår var en sådan där dag som ställer verkligheten lite på spel. Det börjar med att jag vaknar hos föräldrarna, äter frukost med dem, syster, faster + fasters sambo samt deras son (min kusin). Det är inte en lugn stund. Åker hem. Läser lite, somnar på eftermiddagen, sover ca 1,5 timmar och vaknar av att jag är genomsvettig. Minns inte vad jag drömde, men det var småläskigt.
Efter en stund undrar Frugan om jag skall med till Kelly's. Visst, säger jag trött, drar mig ur sängen, duschar och försöker få i mig lite mat. Sedan brakar kaoset löst. En polare (Erika) har fått en flaska i huvudet av nazister, en full sådan. Mathilda som är med henne måste åka för nazisterna har blivit lagda i samma rum. Frugan åker till Sahlgrenska och jag åker till Kelly's med M.
Jag vet inte hur jag skall reagera. Jag avskyr våld, det finns nästan inget våld som jag anser är rättfärdigat. Och så finns det människor som frivilligt ger sig in i det. Som frivilligt startar våld. Jag vet inte vem det var som började bråket igår - vänstern eller högern, men jag kan tänka mig att det var ganska ömsesidigt. Och jag kan inte hjälpa att jag anser att de alla är idioter.
Är det för att jag kommer från medelklassen som gör att jag avskyr våld? Är det för att jag har växt upp som jag har - dvs relativt skyddat? Jag vet inte. Jag har bara börjat inse mer och mer att jag lever i våldets periferi och jag kan inte riktigt hantera det. Och det finns ingen som riktigt förstår mig heller för antingen står de helt utanför allt sådant eller så är de insyltade i det.
Låter jag gnällig nu? Det skiter jag i.
Igår var en sådan där dag som ställer verkligheten lite på spel. Det börjar med att jag vaknar hos föräldrarna, äter frukost med dem, syster, faster + fasters sambo samt deras son (min kusin). Det är inte en lugn stund. Åker hem. Läser lite, somnar på eftermiddagen, sover ca 1,5 timmar och vaknar av att jag är genomsvettig. Minns inte vad jag drömde, men det var småläskigt.
Efter en stund undrar Frugan om jag skall med till Kelly's. Visst, säger jag trött, drar mig ur sängen, duschar och försöker få i mig lite mat. Sedan brakar kaoset löst. En polare (Erika) har fått en flaska i huvudet av nazister, en full sådan. Mathilda som är med henne måste åka för nazisterna har blivit lagda i samma rum. Frugan åker till Sahlgrenska och jag åker till Kelly's med M.
Jag vet inte hur jag skall reagera. Jag avskyr våld, det finns nästan inget våld som jag anser är rättfärdigat. Och så finns det människor som frivilligt ger sig in i det. Som frivilligt startar våld. Jag vet inte vem det var som började bråket igår - vänstern eller högern, men jag kan tänka mig att det var ganska ömsesidigt. Och jag kan inte hjälpa att jag anser att de alla är idioter.
Är det för att jag kommer från medelklassen som gör att jag avskyr våld? Är det för att jag har växt upp som jag har - dvs relativt skyddat? Jag vet inte. Jag har bara börjat inse mer och mer att jag lever i våldets periferi och jag kan inte riktigt hantera det. Och det finns ingen som riktigt förstår mig heller för antingen står de helt utanför allt sådant eller så är de insyltade i det.
Låter jag gnällig nu? Det skiter jag i.
Kommentarer
Trackback
